Dagens debatt

 

Det hamnar helt plötsligt på en ny nivå när böcker om löpning, diverse livsstilar och olika kostråd hamnar i samma sammanhang som självsvält och annat destruktivt beteende. Jag är helt med på noterna när dagens sjukliga ideal diskuteras, för det är sjukt. Men när en god hälsa helt plötsligt får ta skit på grund av dessa ideal, då blir jag förbannad.

 

En sak vill jag klargöra, det är i min värld inte okej att vara tjock. Det här säger jag inte som en utomstående, smal person som anser att övervikt är något fult eller som någon som tycker att överviktiga är sämre människor. Jag är själv överviktig och har varit det i hela mitt liv. Men att vara tjock är ändå inte okej, för det är farligt och det kostar samhället mycket pengar. Utan att påstå att det inte är möjligt att leva ett ohälsosamt liv utan att det syns på midjemåttet, så är det ändå så att övervikt att ett ganska bra mått vad gäller kroppens mående. 

 

Hur mycket av våra skattepengar som går till att behandla hjärt- och kärlsjukdom, typ 2 diabetes, fettlever, gastic bypass-operationer osv vet jag inte exakt, men jag kan gissa att det är en hel del. Något jag vet är att det finns många som jag själv, som har problem med mat, vikt, hälso och motion. Jag själv är överviktig, sockerberoende, rör mig inte alls så mycket som jag skulle behöva och jag vet att många är i precis samma sits som jag. 

 

Motion är viktigt för alla - tjocka som smala. Att äta bra mat är viktigt för alla - tjocka som smala. Att svälta sig, att träna så mycket att det blir farligt, det är dåligt för alla - tjocka som smala. Det är stor skillnad mellan vad som är hälsosamt och vad som är att anpassa sig till ett ideal, i många fall, men inte alla. Dagens ideal har mer och mer gått från att förespråka att vara extremt smal till att förespråka att vara stark och vältränad. Det är något positivt! Du kan inte bara sluta med något för att bli vältränad, det krävs en ansträngning. Att träna är nyttigt, att sluta äta är det inte. 

 

Att äta en bra kost är också nyttigt. Drycker och bars som ska fungera som måltidsersättning som innehåller mycket socker är inte nyttigt. Att dricka Proviva fruktdryck (apelsin, blodapelsin, blodgrapefrukt) som innehåller 9 g socker per dl eller vanlig apelsinjuice t.ex. Tropicana (original orange) som innehåller 10 g socker per dl är inte nyttigt. Jämför med Coca-cola som innehåller 10.6 g socker per dl och du inser att dessa juicedrycker inte är speciellt mycket bättre än att dricka läsk. (Men frukt är nyttigt, du får i dig vitaminer ju?! Ät ett ägg och lite kolydratsfattiga grönsaker så slipper du allt onödigt socker, finemang! Kika själv i Livsmedelverkets databas.)

 

"Men en ihop­rullad ostbit med smör inuti är helt okej att snaska på. Eller en påse baby­ostar i handväskan är också ­helrätt. Också en jävla massa bacon. Fettslamsor till förbannelse. Vad som händer med mina inre organ är fullkomligt irrelevant bara jag blir smal." Så skriver Mia i sin debattartikel. Och någon som inte är så påläst om just LCHF lär ju bli ganska avskräckt av det, framför allt i kombination med alla fettlarm som varit och glöm för all del inte den inmatade fettskräcken vi har haft sen 50-talet, då Ancel Keys hittade ett samband mellan mättat fett och högt kolesterol, som skulle leda till åderförkalkning. Den som är lite påläst vet idag att det inte finns något samband mellan att äta mättat fett och åderförkalkning, men det är inget gemene man är upplyst om. Därför blir Mias rad om att fett är farligt för våra inre organ i kombination med fettlarmen i pressen väldigt explosivt. 

 

I objektiva artiklar så är källkritik väldigt viktigt. Men i en krönika är det tydligen inte det. Mia pratar som saker hon inte har en aning om. Det finns en mycket logisk förklaring till varför fett är bra och kolhydater inte är det. Men Mia har inte bemödat sig med att kika på det, utan hon sågar en livsstil som fungerat för massor med människor utan att vara det minsta farligt, utan att ha kunskapen för att egentligen kunna göra det. Och inte källorna heller för den delen. 

  

Så här är det stora problemet: Hur hjälper det mig och kvinnor som är i samma sits som jag, att en känd person som är en förebild för många går ut och säger skit i vikthetsen, skit i kosten, skit i motionen? Det hjälper inte oss ett jävla (ursäkta!) dugg! Vi behöver inte ytterliggare en anledning till att käka en chipspåse eller dricka ett glass sockerbombad dryck. Vi behöver inte ytterliggare en anledning till att inte gå den där promenaden. Vi behöver förebilder som säger att det är bra och hälsosamt att tänka på maten och motionen, det är bra att tänka på vikten! Det är oviktigt att se ut som cat walk-modellen, men det är viktigt att kroppen mår bra. 

 

Hälsostress, hur kan det någonsin bli något dåligt? Vi borde bli lärda att det är något bra i balanserad form och inte något dåligt. Låter det sunt att inte känna sig stressad över det faktum att livet kan ta slut imorgon för att kroppen är i dåligt skick? Att det är viktigare att njuta av den goda, men onyttiga maten och att få slappa i soffan 365 dagar om året än det är att få 365 fler månader i livet?

 

Rör dig mer, ät mindre säger man. Det är inte så enkelt säger jag och många med mig. Ta inte ifrån oss ett sätt som fungerar. Ta inte möjligheten till förändring ifrån alla som behöver den, redan innan de fått den. Uppmuntra oss inte till att ge upp, för det är redan så lätt.